Författarna har ordet

Bakom detta stödmaterial finns erfarenheter från klassrum, elevhälsoteam, skolutveckling och forskning. Här delar vi några av våra viktigaste tankar och råd, sådant vi själva har lärt oss genom vårt arbete och som vi ser gör skillnad i mötet med elever med dyslexi.

Vi delar en gemensam utgångspunkt, alla elever kan lyckas, men skolan måste vara byggd för olikhet från början.

Helene Öberg, generalsekreterare Prinsparets Stiftelse

”Kunskap är en förutsättning för likvärdighet.”

Arbetet med detta stödmaterial har sin grund i Prinsparets Stiftelses långsiktiga engagemang för barns och ungas rätt till att vara sig själva. Dyslexi är ett område där kunskapsbrist, sena insatser och missuppfattningar fortfarande leder till onödigt lidande för många elever.

Ett viktigt skäl till att detta material har tagits fram är behovet av en gemensam, forskningsförankrad grund som skolans professioner kan samlas kring. När förståelsen för dyslexi ökar, ökar också möjligheterna att skapa undervisning och lärmiljöer där fler elever lyckas.

Ett särskilt medskick från Stiftelsens perspektiv är

  • att tidig upptäckt är en jämlikhetsfråga,
  • att stöd aldrig ska vara beroende av enskilda eldsjälar,
  • och att ökad kunskap hos vuxna runt eleven är en viktig insats.

Karin Gifvas – speciallärare och pedagogisk utvecklare

”Arbetet med dyslexi kan aldrig bygga på enskilda eldsjälar, det måste vara en del av skolans gemensamma struktur.”

I mitt arbete som speciallärare möter jag ofta elever som redan hunnit samla på sig många negativa erfarenheter. Många har kämpat länge innan någon har lyssnat på dem på allvar. Därför är tidig upptäckt och rätt sätt att tolka signaler helt avgörande.

Ett centralt budskap i materialet är att skilja mellan dyslexi, försenad utveckling och svårigheter som kan bero på otillräcklig undervisning eller bristande tillgänglighet. Det är inte alltid enkelt, men det är nödvändigt för att kunna sätta in rätt insatser i rätt tid. För mig handlar arbetet med dyslexi också om systematik och samsyn. Stödet får inte bli beroende av vilken lärare eleven möter eller vilken klass eleven går i. När hela skolan arbetar utifrån gemensamma strukturer för kartläggning, undervisning, uppföljning och anpassningar skapas bättre förutsättningar för likvärdighet och kontinuitet. Det systematiska kvalitetsarbetet blir avgörande för att kunna följa elevernas utveckling över tid och säkerställa att insatser faktiskt gör skillnad.

Mina viktigaste medskick är

  • förstå att dyslexi inte växer bort, men att rätt undervisning och stöd kan göra stor skillnad,
  • använd kartläggning och analys som stöd för beslut, inte som ettiketter,
  • skapa gemensamma arbetssätt och strukturer som följs upp på hela skolan,
  • kom ihåg att stöd alltid ska handla om att skapa möjligheter, inte om att sänka förväntningar.

Lovisa Criborn – lärare och pedagogiskt ansvarig

”Det viktigaste vi kan göra som lärare är att sänka trösklarna, inte kravbilden.”

Som lärare möter jag varje dag elever som vill, försöker och anstränger sig, men som ändå hamnar i motvind. För mig har arbetet med dyslexi handlat mycket om att förändra perspektivet: från vad eleven inte klarar till hur undervisningen kan bli tydligare och mer tillgänglig.

Ett av mina främsta råd är att se strukturerad och tydlig undervisning som en självklar grund för alla elever. När vi undervisar på ett sätt som gynnar elever med dyslexi, gynnar vi samtidigt hela gruppen. Det skapar trygghet, igenkänning och möjlighet att fokusera på innehållet i stället för på att lista ut vad som förväntas.

Utifrån modulerna vill jag särskilt lyfta vikten av att

  • inte vänta med stöd tills svårigheterna blir stora,
  • våga använda anpassningar tidigt, utan att göra det till en ”stor sak”,
  • och att prata öppet om svårigheter på ett sätt som stärker elevernas självbild.

Ulrika Jonson – IKT‑pedagog

”Tillgänglighet handlar inte om teknik, det handlar om att ge elever fler vägar.”

Digitala verktyg och assisterande teknik kan göra enorm skillnad för elever med dyslexi. Men bara om de används genomtänkt och som en naturlig del av undervisningen. När tekniken presenteras som något självklart, inte som något ”extra”, stärks både självständighet och självförtroende hos eleverna.

Utifrån innehållet i modulerna vill jag särskilt lyfta vikten av att

  • ge alla elever möjlighet att använda till exempel talsyntes och stavningsstöd,
  • visa hur verktygen används och inte ta för givet att eleverna kan dem själva,
  • och se digitalt stöd som ett sätt att göra undervisningen mer likvärdig från början och inte som en kompensation i efterhand.

Tillgängliga lärmiljöer minskar behovet av särlösningar och gör det lättare för elever att visa sina kunskaper på olika sätt.


Expertgrupp

Detta stödmaterial har tagits fram av våra kapitelförfattare i nära dialog med en expertgrupp bestående av forskare, logopeder, specialpedagoger, skolutvecklare och myndighetsrepresentanter. Gruppen har bidragit med värdefulla perspektiv och synpunkter för att säkerställa att innehållet är relevant, forskningsförankrat och användbart i skolans vardag.

Expertgruppen består av

  • Martina Hedenius, universitetslektor i logopedi vid Uppsala universitet och medförfattare till Dyslexi – forskning och praxis i Sverige i en internationell kontext (KIND, 2025).
  • Frida Karlsson, rådgivare, sakkunnig och talesperson gällande assisterande lärverktyg SPSM.
  • Lisa Marx, speciallärare med inriktning mot läs- och skrivsvårigheter och dyslexi samt ledamot i Svenska Dyslexiföreningen.
  • Emelie Hahn, lärare åk 7-9 och förstelärare i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.
  • Anneli Glamsare, Initiativtagare Läsa Äger, Bonniers familjestiftelse.
  • Tove Böckmann Sarvik, lärare åk F-3, Katarina Norra skola.
  • Marie Åkerlund, språk-, läs- och skrivutvecklare, Lunds kommun.
  • Ingrid Thulin Olander, logoped samt språk-, läs- och skrivutvecklare, Lunds kommun.
  • Libertad Bustinza, förstelärare i matematik och NO, Kvarnbyskolan.
  • Smilla Hedlund, lärare åk F-6, Kvarnbyskolan.

Håll dig uppdaterad!

Följ oss på Instagram

@prinsparetsstiftelse